Det är ändå redan alldeles för sent det finns inget kvar att hålla fast vid.

I min värld, vikariens värld, är tillgänglighet ett centralt begrepp. En ständigt påslagen telefon. Ett tidigt sänggående, utifall den påslagna telefonen väcker mig och rösten i luren frågar ”Kan du komma in och jobba?”. Ett behov av flexibilitet. Och förmåga att uppoffra sig. Ändra planer, skjuta upp saker, få saker gjorda på den begränsade, obetalda, lediga tiden.

Att vara vikarie är inte ett jobb. Det är en livsstil.

Och med tillräckligt många ihopslitna vikarietimmar, kan man unna sig att åka till andra platser. Platser som är kul. Här är en sådan plats. Tjeckien, Augusti 2010.

I watch the days go by while life is on standby but I’ve got no more time to give we all die but not all live.

Jag har en infektion i mitt högra öga. En infektion som får mig att likna Quasimodo, eller Alastor Moody. Dessvärre anordnar inte staden något narrspel dit jag kan rymma och visa upp spektaklet. Ni som befinner er på universitetet imorgon får kanske en glimt.

 

Nu är i alla fall den dagen jag såg minst fram emot på hela veckan över.

Och alla känslor slog och sprängde hela vardagen full med hål i en tid då inget hände i en stad som alltid sov men älskling vi var alla en gång små.

Spelar vinterns vackraste låt och ser på en miljon snöflingor som singlar ner mot marken. Nej jag vet inte, om jag tycker det är fantastiskt vacker, eller bara tragiskt.

Men varför är vi inte fler och det är bara du som ler det måste vara nåt fel på er.

Lyssnar på den här och önskar att jag hade haft en stor plisserad  50-talskjol (jag har aldrig kjol, speciellt inte i den längden), och en dansant kavaljer i blanka skor att hoppa upp i famnen på. Sedan skulle vi se varandra i ögonen och snurra runt runt på ett dansgolv av trä, se de andra dansbesökarna bli till suddiga figurer med dåliga konturer i bakgrunden. Sedan kastar han upp mig och fångar mig igen, och dansen fortsätter hela natten, tills vi somnar i baksätet på en gammal bil. Med skinnsäten som luktar mer skinn än skinnaffären med den charmiga skinnhandlarn vid Coop Forum i Lillån.

Men jag ska ju skriva på ett stycke c-uppsats idag. Men ikväll fick jag gå på fest med mat, kul. Julbord alltså, nu är det december.