Han fångade sparken med huvudet han hade tänkt alla tankar endå.

Sitter hos Miranda och käkar upp Camdens godis han köpt till trick or treat-barnen. Hehe. Men en liten kille hade vi här. Happy Halloween! Det mest skrämmande med mig är mitt ben som är stenhårt och rött, men jag lever än. Vi googlar bilder på fina platser vi ska åka till. Australiensiska kusten, Fiji, Thailand, Bali. Jag har världens bästa liv just nu.

Växa några meter innan sommaren bli oktober.

Här kommer en bild på mina ben som kommer hamna i kategorin ”Intressanta bett och andra åkommor från fjärran länder”. Skadan är stenhård och har en lätt rodnad. Den pulserar och är varm. Om jag och min syster hade delat choklad och hon hade lagt chokladen i frysen hade jag kunnat lägga den frysta stenhårda äckliga chokladbiten på mitt ilskna bett och den hade varit aptitlig igen. Den är lika varm som man blir om kunderna när någon på IKEA lägger handen på axeln och säger DU DÄR så man blir skiträdd när man förstört ett arrangemang av billiga servetter eller härjat eller gått åt det hållet pilarna inte pekar.

Har haft en finfin och förträfflig helg. VIP-klubb och VIP-rum på fredagen. Vakt med colgatevitt bandtandsleende, fri champange och snittar ett stenkast från partymeckat Kings Cross. Denna tillställning var mycket skoj. Och en lördagkväll i soffan framför en pokerfilm som var allt annat än bra. Mitt skabbiga flickrum är hycon tycon så nu blir det Britney i bött göra ett klassiskt ryck.

 

Och jag slipper känna ångest och vemod och jag slipper kvävas till döds av kyla, slask, mörker, regn och allt annat hemskt som hör höst och vinter till. Imorgon går vi in i november månad och vi har varit barbent i flera veckor. Man vaknar inte och vill somna igen för att här lyser solen och varma vindar säger godmorgon istället för en käftsmäll av värdens värsta påfund – KÖLD.

Tänk om klockan tagit samma vägar som vi när vi gick på tomma blöta gator där historierna flög förbi.

Småsliten efter en upptagen natt med mina älskade galna stökiga franskar. Njuter av morgonsolen och min gröt på jobbet. Ska kila in och göra mig en stor kopp te och starta dagen. x

Can I have some of your cookies can I have some of your pie?

Har lekt med mitt ansikte lite. Har på mig så mycket smink att jag inte känner igen migsjälv. Frågade Nick om jag kan se ut såhär och han säger ja. Så killgodkännt, check. Lösögonfransar och byxdress. Ska dricka lite vodkadrinkar och se vad som händer. Kanske går jag och lägger mig. Högst troligt. De andra säger ut ut, men mitt hjärta värker idag. Litegran. Men det är sånt man får ta. Grinade nästan idag på jobbet när vi pratade om att jag slutar snart. Mitt kära Room 9 har blivit lika kärt som Attendo. Hur fin känsla är inte det, att älska att gå till sitt jobb?

Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

Glädje till dagen kom också från både Oslo och Jönköping, fick tala med båda dessa damer idag. Min bästaste syster och min bästaste vän. När vi kommer hem ska vi skämta om Lord of the ring ring ring, Sissel, kolla din egen huvve, KUNGÄLV DA hihihihi, ljuden man gör när man målar Link på väggen, Kjelle, hähähähä, Joel, Pettson och Findus, LENNIAAA med rösten som samma person som säger jag ringer dig om fem minuter, teknojulgranen, teknodansen, mormors lilla hand när hon växlar i bilen, ÄPPELBITEN, varning, livsfarligt knarkträd, lilla tungan, jag är en dinosaur i en människokropp, gubben i Oslo, MEN DU FÅR JU EN RYGGSÄCK, katthund, Heeeey, nice ring, YEAH AND ITS CURSED, Webson, knäckebröd, Peter Axelsson, ååh ett lakrisbugg, de va längesedan, suck my dick, herpesungen och mobba varandra för våra pojkvänner och att jag överdriver och är gullig och att Linnea är för brutal och att Malin är tysk.

Vi har en hård jargong.

Vad som betytt något blir ingenting på en minut.

Såhär glada är Mirran och jag idag! Vi har haft skitdag båda två, men det vände har slutat i glädje. Tog oss en fika på fina Bourke Street Bakery, mest upptagna cafét i stan men jag flaggar inte så högt för chokladkakan. Biljetter har bokats. Resor har planerats. Hello east coast och HEJ FIJI! Öluffa och ligga helt ensamma i paradiset på kritvita stränder. Det är så osannolikt vackert. Som liten ritade jag två saker. Prinsessor med trådsmala midjor och öar med bara sand och palmer. Det sistnämnda är nu bara tre veckor bort. Det förstnämnda likaså, hoppas jag. Vi är nu, precis som Håkan sjunger om, TVÅ STEG FRÅN PARADISE. 5 december lyfter planet. Innan dess har vi ett par veckor på vägarna i Australien att slå ihjäl. Drar nån segeltur på Oceanien och dyker i barriärrevet.

Och jag ramla omkull och tog mig upp och sen ramla jag omkull igen.

Myste med Lovisa på stranden hela torsdagen. 28 grader varmt, 19 i havet och inte ett moln. Åt thaimat, pratade Thailand (3 januari åker viiiiiiiii) och mötte upp Lilas och Nick. Brännde mig för första gången någonsin, så gick det när man skulle va tuff och trotsa det icke-existerande ozonlagret utan solskyddsfaktor. Men idag är jag rätt brun och fin. Och fatta att jag kommer ha sommar fram till nästa svenska sommar typ! Våga vägra vintern. Värme är bästa.

Fick också ett långt skypesamtal med min bästa syster på kvällen och fick en uppdatering. Nu har båda systrarna Karlsson haft uteliggarbesök i sina hem nattetid. Men det är ingenting att skämta om.

Kanske har jag ett skal ett hårt ogenomträngligt skalbaggeskal.

25 grader varmt, inte ett moln på himlen och jag är en 20 minuter lång busstur från en av världens mest kända stränder. Enkel ekvation.

A moment a life a dream aloud a kiss a cry.

Käkat thaimat ikväll med Mirrisen och insett att snart äter vi thai varje dag, morgon, middag, kväll. Min favorit. Pratat om livet och smidigt resplaner. Snart har jag mitt liv på ryggen och hela världen framför mina fötter. Varm sand mellan tårna, sol i ögonen och saltvattentovigt hår. Frihet och inga måsten. Får se hur mitt dampsinne klarar totalt lugn. Gillar ju stress och att ha en miljon saker igång. Ska fokusera på att verkligen bara njuta och leva i nuet. Ta vara på varje sekund som inte kommer tillbaka. Kan inte vänta, samtidigt som jag håller hårt i mitt älskade storstadsliv här i Sydney. Alla människor som passerar ens liv, alla fina kvällar, alla stressiga jobbdagar.

 

Och jag är stolt och nöjd över mig själv som vågade dra iväg till andra sidan jorden helt själv. Ensam och orädd, fan vad jag är bra. Släppa allt.

Kanske är det där du eller är det någon som liknar dig?

Och så va vi ju ute och stökade och posade och gjorde kul tecken med fingrarna. Har sagt hejdå till Sofia och Henke på riktigt i lördags och väntar på mina plugghästars sommarlov. Väntar på pötthett väder.  Inser att åtta månader av tolv passerat och det kanske är dags att röra sig någonstans. För många val, och vad vill man? Drar klassikern GES, stanna världen en stund.

 

Nu ska jag snart nanna mig, ska upp svettöverdirvet  mycket förtidigt imorgon och är inte lycklig över detta!!!